lätt irriterad

Med buntband så klart

Jag blev sjukt besviken när det står på bilden ”denna bild är ett montage” i den här kvalitativa Aftonbladet-artikel.

För ett par år sedan (eller mer, minns inte) började jag använda Facebook och anamma hela den sociala medier-kulturen som idag frodas som ogräs.

Allt skall delas, jag ska veta vem som lyssnar på vad, att en polare tycker att Coldplays senaste singel är dålig, vilken artist Bosse lyssnar på på Spotify med mera.

Jag känner att det blir sharing overload och jag börjar få nog. Det första jag gjorde var att förpassa Wordfeud till ett avlägset digitalt wasteland. Jag spelar det fortfarande, men jag är absolut inte aktiv på att inleda nya spelsessioner med kompisar. De får istället skicka förfrågningar till mig. Med den taktiken på plats har antal samtidiga spelsessioner gått från kring 9 till enbart 2-3 på sin höjd och stressen sjönk väldigt fort. Nu behöver jag inte ha en telefon som blippar till i tid och otid och stressar mig utöver allting annat.

Nästa steg var att skära ned på Facebook som jag upplevt tagit mer och mer av min tid. I och med att man kan välja vilka man prenumererar på bland sina vänner så är det bara de människor jag faktiskt vill ha notiser om som kommer upp. Jag vill inte veta vad Åke jag gick tredje klass med gjorde för några timmar sedan. Det är totalt intressant. Ens vännerlista på Facebook är indelad i riktiga vänner och fejkvänner. Så är det. Inse. Dessutom lade jag ned att spela spel via Facebook rätt fort. Jag har annat för mig.

Det här är ett första försök till att bli mindre social med min digitala omvärld och om jag uppfattas som gammalmodig är det snarare en komplimang än kritik.

Vad som ger mig mer vatten på kvarn är Hanna Fahls artikel Offline – Hanna Fahl kopplar ned och testar livet utan internet i DN som gav mig mer inspiration. Hennes tagning var, precis som rubriken säger, ett offline-liv i en hel vecka.

Jag försöker inte vara lika drastisk som henne eftersom jag kan helt enkelt inte vara det på grund av mitt jobb (är systemutvecklare så Internet används i mitt yrke väldigt mycket). Däremot kan jag påverka min fritid på olika sätt.

Framöver får vi se vad jag hittar på. Kanske det här blir en slags serie inlägg som handlar om hur min närvaro på Internet kommer att förändras, för idag är jag jävligt online, hela tiden.

Sverige har försatts i ett katatoniskt tillstånd. Vi är lika rörliga som en grönsak.

Expressen frontar med att vår folkkäre Daniel som även är prins har, Gud förlåt oss, falsk identitet på nätet. Så omoraliskt av honom. Vi vet alla att de enda som har falsk identitet på nätet måtte vara:

• Regimkritiker
• Pedofil
• Nätmobbare
• Fildelningspirat

Det verkar som att Daniel är inte lika fin i kanten som alla tror. Å hemska värld.

Så de hittade på egna!

Det har gått så långt att blaskorna helt enkelt blir experter på att tolka människors ansiktsuttryck och blaffar upp rubriker kring det här.

Kom igen, kunde ni inte hittat något mer slaskigt än att Zlatan, förmodligen i all välvilja, log mot Ljungberg? Eller var det ett absolut flin?

Och vad menas med att Ljungberg är en ”primadonna”, dessutom med citationstecken?

Hur man egentligen skall tolka framsidan

Zlatan hånflinade mot den präktiga primadonnan Ljungberg eftersom de två har en fejd. Zlatan hatar egentligen Ljungberg som svarar med att han rasar på en efterfest. Zlatan kör även ett fuck you-finger åt Ljungberg, den jävla primadonnan.

Gjorde jag rätt tolkning nu? Det vet jag inte för jag måste ju köpa tidningen för att förstå mer.

Den här filmaffischen har i princip allt för att bli en dundersuccé.

• Två karaktärer som ser misstänksamma ut
• Två andra dom blir jagade av ett ljus i en läskig tunnel
• USAs inblandning i och med dess flagga i bakgrunden
• Minst två fejk-Cannes filmfestivalreferenser
• Få in ordet Oscar någonstans (from the producer of the Oscar-winning…)

Men det absolut viktigaste är att ha en fängslande tagline:

Och så den nervkittlande affischen

Källa: SvD

Det var med överraskande glädje som jag fick tag på biljetter till den nya biofilmen Huvudjägarna och varför var det det? För jag hade så fel om vad filmen faktiskt handlade om. Jag trodde jag hade listat ut i förväg, att det här var en ny typ av Snabba Cash: spännande, farlig som utspelar sig i den undre världen. Jag kunde inte ha mer fel och det är mycket tack vare för att jag inte ville se någon trailer och det enda jag tillät mig se var filmaffischen och var väldigt likt Snabba Cashs affisch.

För det första är det en norsk film. Redan där hade min föreställning skjutits ned. Sen visade det sig även vara en riktigt bra film vilket var verkligen överraskande. Norrmännen vet verkligen hur man gör film.

Iallafall satt jag där och njöt i princip av varenda scen, den ena skruvade grejen efter den andra. För det här är en skruvad film och det är svårt att placera den i en typisk genre. Den rör sig ändå i trakterna kring thriller, humor, action, drama. Svårtolkat med andra ord.

Vad handlar den om då? Jag tar nog hoj citerar SFs handling som jag fnissade åt en del.

HUVUDJÄGARNA är en actionthriller, där vi möter den charmiga skurken Roger, en man som till synes har allt. Han är den mest framgångsrika headhuntern någonsin. Han är gift med den alltför vackra galleristen Diana, har en alldeles för tjusig villa och för att hålla näsan över vattenytan ekonomiskt, måste han stjäla lite för mycket konst.

Där har vi det! Roger är en snubbe som når 168 cm upp från marken som även är en konsttjuv på fritiden.

Filmen bygger på boken med samma namn av Jo Nesbø och det är först nu efter jag sett filmen som jag lagt märke till att boken finns överallt att köpa. Populär verkar det som och med all rätta.

Jag rekommenderar den här filmen om man vill få sig ett gott skratt blandad med häftig action, absurda situationer och en släng dramatik. Jag vågar nästan påstå att det här känns som en lätt Guy Ritchie-variant när han var som hetast med Lock stock… och Snatch, fast med en norsk släng. Manuset är för övrigt tidvis briljant.

andra recensioner

SvD

Kallas det här för en inbakad pizza? Fick för mig att definitionen var med ett lock eller nåt, typ calzone. Pengarna tillbaks?