lätt irriterad

De senaste dagarna har australiern Armand Assange skapat världsnyheter med sin site Wikileaks. Det som hänt är att organisationen har kommit över ofantligt mycket underrättelsemateriel om de allierade trupperna som befinner sig i Afghanistan. Det har skapats rubriker på SvD.se, Aftonbladet, Expressen med flera. Nyheter på tv har även de rapporterat en hel del kring detta.

Man kan säga att detta är något utöver det normala när över 90 000 dokument har släppts till allmänheten för alla att beskåda under namnet Afghan War Diary, 2004-2010. Dokumenten har även gjorts överskådliga på det sättet att man kan söka infon i form av databasförfrågningar, få överblick i Google Earth, ren hemsida, CSV-filer och så vidare. Det är helt fantastiskt hur flitiga människor är att tillgängliggöra sådan här information för massorna och på ett så överskådligt sätt.

Just nu håller journalister, experter och professorer runtom i världen att frenetiskt utvärdera denna mängd information, vad det innebär specifikt för USA’s krigföring, säkerhetsmässigt för soldaterna och tryckfriheten.

Det är väldigt lätt av USA att hävda ”landets säkerhet” (national security) för att enkelt dölja information från allmänheten. Man får intrycket av att så fort det är lite känsliga uppgifter som nödvändigtvis inte behöver vara av genuin säkerhetsrisk så sägs det saker som till exempel:

Det kan potentiellt skada personer eller operationer , – Barack Obama, Expressen.se

Allt är potentiellt och relativt till varandra. Så klart saker och ting kan ”potentiellt” skada personer eller operationer. Utan sådana här avslöjanden kan en regering och statsmakt kontinuerligt sopa obekväma saker under mattan och det är oerhört viktigt att journalistiken har förmåga att göra sådana här avslöjande som Peter Kadhammar på aftonbladet visar i en krönika.

Var kommer Piratpartiet in i allt detta och hur kan de utnyttja detta till sin fördel? Det har visat sig att Wikileaks servrar står faktiskt i Sverige på grund av att vi har hög pressfrihet här och att det är oerhört svårt att stänga ned en politisk site. Dock har det visat sig tidigare att påtryckningar från utlandet kan resultera i razzior på svensk mark. Jag syftar på Pirate Bay razzion i maj 2006 som man bland annat kan läsa om här. Internetoperatören PRQ huserade Pirate Bays servrar bland många andra siter och då politiska siter och dessa åkte också med i razzian.

Anna Troberg, vice partiledare för Piratpartiet

Om man ska spinna vidare på detta kan man tänka sig att mäktiga USA kommer sätta tryck på Sverige att göra någonting åt detta och svenska myndigheter tvingas agera. Här kommer Piratpartiet in och de har sagt att de erbjudit wikileaks serverplats under sin flagg. Varför? För att det är väldigt viktigt att Wikileaks lever vidare och kan avslöja mer obekväma sanningar såsom Afghan War Diary. Detta är även en symbolisk handling där PiratPartiet plockar hem politiska poäng genom att säga att man värnar väldigt mycket om pressfriheten (vilket jag anser man ska göra så klart).

Piratpartiet slåss inte bara om fildelningens vara eller icke vara, de är mycket mer än så vilket detta utspel pekar på. Nu kan folk hävda att detta är bara för att plocka lite populistiska poäng hos massorna, men det är lite det som är poängen med partier. Politiker hugger vid minsta chans för att visa sig från sin sida och Piratpartiet vet hur man ska spela rävspelet som är verkligheten.

Nu när rättegången mot Pirate Bay är uppskjutet till efter valet måste Piratpartiet hugga på andra frågor och detta är ett gyllene tillfälle att smida medan järnet är varmt.