Idag har Aftonbladet.se en artikel om att nätet har blivit en kanal för ilska. Användaren rstahl på bloggportalen devote.se får spela rollen som bloggoffret som fått utstå taskiga kommentarer till den gräns att hon till slut brast och grät. Det är väldigt tråkigt att en person får utstå spott och spä från andra såklart. Vidare berättas det att de som kallas för ”näthatare” är folk som oftast mår dåligt och behöver få utlopp för detta genom att hoppa på andra i ett led för att själv må bättre.
Internet är en underbar plattform för detta anonyma näthateri och det är svårt att som skribent eller bloggare att värja sig på ett vettigt sätt mot dessa individer, lika fullt som det är oerhört svårt att föra en sansad diskussion med en alldeles för berusad person på krogen som vill slå dig på käften. Det går inte att resonera med dessa personer på ett vettigt plan. De vill bara ha uppmärksamhet och när man ger dem det genom att försöka tala dem tillrätta blir de än mer eldade. Rätt självklart faktiskt.
Dock är det denna jäkla offermentalitet som jag stör mig på. Om jag bloggar, som på min egen blogg, måste jag vara medveten om vad jag håller på med. Helt plötsligt blir man en del av offentligheten trots att det kan vara en väldigt liten offentlighet på typ 50 personer som läser ens blogg. Och om man tillåter att folk ska få kommentera ens inlägg utan någon form av kontroll får man faktiskt skylla sig själv.
Man måste vara medveten om riskerna man själv utsätter sig för och det är ingen ursäkt att säga att ”jag visste inte att det var så här”. Inte? Kolla bara på den mediala hetsjakt det blir på kändisar på t.ex. Aftonbladet Nöje eller Expressens nöjessida, eller för den delen i alla andra veckotidningar. Folk i offentligheten kommer alltid dra till sig dårar av alla de slag och då man börjar bloggar blir man en del av offentligheten, ett objekt som inte längre är en människa utan folk ska ha åsikter om allt och alla.
Så det enklaste sättet är att börja moderera de kommentarer som sker på ens blogg om man känner att det är ett måste. Jag själv börjar med att kommentarerna blir automatiskt accepterade på min egen blogg men om det skulle behövas så stryper jag direkt-accepteringssteget och börjar godkänna de inlägg som anses vara rumsrena. Visst, det kan vara jobbigt att läsa kommentarer som man ska godkänna eller inte och det står massa skit. Åtminstone har man möjligheten att strypa publiceringen på den nivån så inte fler människor får läsa taskiga kommentarer.
Poängen är hur som helst att det måste ske en riskbedömning när man väljer att man vill börja blogga vilket många nog inte tänker på. När det gäller kommentarer i allmänhet är det jättebra att man kan kommentera allt från nyhetsartiklar till blogginlägg för att få föra fram sin sakliga åsikt. Det kan vara alltifrån att man får beröm för det man skriver till att det kommer sakliga motargument för det man skriver. Det är både på gott och ont som man kan kommentera och det är som sagt en vägning man får göra.


