Kapitalismens högborg får sig en törn
Michael Moore har varit i farten igen och denna gång ger han sig på ett försök att försöka förklara varför världen föll i lågkonjuktur och allt beror på USA och de girigas högborg. Filmen tar sin början med att berätta några historier om folk som råkat illa ut. Hårt arbetande amerikaner som bara gjort rätt i från sig hela sitt liv blir nu bestulna på både egendom och stolthet. Allt är noga uträknat av de onda makter som styr i USA sedan länge och de kan stavas ”banker” tillsammans med dess lakejer som inte har någon moral eller etik i kroppen. De vill bli så rika som möjligt. På den premissen designas ett system som försätter gemene amerikan till avgrundens kant av fattighet. De rika blir rikare och de fattigare blir fattigare.
Ända sedan herr Moores genombrott med filmen Bowling for Columbine som dessutom vann en oscar för bästa dokumentär har han tagit på sig det ena Bush-kritiska projektet efter det andra. Med detta har han även väckt ont blod hos sina fiender som besinningslöst försöker pricka hål i hans dokumentärer och de påståenden han lägger fram.
Capitalism handlar alltså om kapitalismens högborg, att det är roten till all ondska och att det är något som måste avskaffas i sin nuvarande form. Moore är väldigt skicklig att använda sin humor och ironi för att föra fram sitt budskap. Dock har man en känsla av att det blir lite för mycket av det goda och han kör samma stil i sin berättarteknik sedan Bowling for Columbine. Den är effektiv, budskapen slår smärtande igenom men det är väldigt mycket förenkling, mycket svart och vitt samt tidvis rätt rörigt berättande.
För varje scen som spelas upp för mina ögonen analyserar jag ett steg längre och har inställningen ”Vad är fel på Moores resonemang i den här scenen?”. Dokumentärer är till för att väcka debatt och att få en att fundera och visst får man sig en funderare över hur det faktiskt är ställt i USA och dess ekonomi, vilka som drar i trådarna och om det verkligen är så här illa.
I refuse to live in a country like this, and I’m not leaving.
Hans sätt att berätta är slagkraftigt och för en sån här filmen måste det ske en förenkling eftersom det handlar om ekonomi vilket inte är allas favoritämne. Det är svårt att relatera till alla tekniska termer som kastas mot en och det är nätt och jämnt att man hänger med på hans brödsmulespår när han försöker nå fram till att en väldigt massa är Georges Bush fel. Konceptet börjar faktiskt bli lite uttjatat och det är dags för herr Moore att finna nya infallsvinklar till sina dokumentärer nu när Bush är ute ur spelet.
Recensioner på andra ställen:
