G-Force (2009)


En grupp hamstrar och en mullvad utgör en elitstyrka vid namn G-Force vilket ingår i ett inte så pass högprioriterat projekt inom ramen av FBI’s verksamhet. En vetenskapsman, Ben, har kommit på ett sätt att kommunicera med djuren genom en slags universalöversättare och därigenom lyckats träna dessa djur till att bli riktiga spioner som har galna färdigheter inom kampsport och teknik.

Efter ett lyckat första uppdrag där gnagarna kommer över information om ett projekt som hotar hela världen, försöker Ben uppmärksamma höjdarna inom FBI att detta är det nya sättet att sköta uppdrag, använda små djur helt enkelt. Det visar sig dock att informationen som erfordrats under uppdraget är fel och FBI bestämmer sig för att stänga ned hela alltet samt skicka iväg gnagarna på djurförsök. G-Force blir varse om detta och bestämmer sig för att fly och samtidigt försöka förmå omvärlden att inse att det faktiskt är ett riktigt hot som lurar där ute.

G-Force är väl i princip en genomusel produktion, trots i Disneys regi. Det är ändock en typisk barnfilm och barn uppskattar den nog jättemycket. Samtidigt blir man förundrad över att det ändå är en entitet som FBI inblandad vilket kan förvirra de små liven när de ser filmen. Det känns ändå rätt vuxet att ha självaste FBI som en av pelarna i denna rulle. Samtidigt är det en hel del referenser till andra popkulturella verk såsom Apocalpyse Now! vilket känns rätt skumt. Vilken publik försöker filmen vända sig till? Vi vuxna eller de små barn eller ska det vara en slags blandning? Ungarna kan få det svårt att greppa hela konceptet och de vuxna att filmen blir alltför barnslig.

Juarez: Blaster, don’t drop a pellet.
Blaster: Too late.

Tyvärr tar den ena delen ut det andra och det mesta faller platt. Dock är datoreffekterna väldigt välgjorda och det finns ett par scener som är lite skoja men i det stora hela faller filmen. Jag visste vad jag gav mig in på och i alla fall förväntade mig lite klipskhet i manuset och intressanta karaktärer men icket.

Vad antipiratbyrån måste få genomföra

Även jag måste sälla mig till den skara människor som skall tycka till om det här med fildelningens snåriga skog och var problemet egentligen sitter. I en artikel på SVD.se idag menar Antipiratbyråns (APB) ansikte ute, Henrik Pontén, att lagstiftningen måste bli hårdare och då med siktet främst mot torrent-tekniken. De förslag som Pontén lägger fram vill han ha möjlighet att enklare skicka ut varningsbrev till de som är misstänkta i ett första försök att försöka stävja den blåögda Svensson.

Förhoppningen är att Svensson ska bli rädd och sluta ladda hem olagligt material om denne får en lapp i brevlådan som säger nåt i stil med att man begår ett brott om man fortsätter, lite granna »vi vet var du bor. Passa dig, annars råkar du illa ut«-meddelande. Så att istället att bedriva en stark lobbyverksamhet mot våra politiker försöker man tydligen vara lite mer mjuka i framtoningen och istället skicka ut rosa kuvert till folk och uppmärksamma dem att de begår en illegal handling.

Nu är det inte Pontén själv som ska skicka ut brevet. Han är bara sändebudet för den här idén och de som verkligen vill skicka breven är upphovsrättsorganisationerna. Man kan väl kalla det här för IPRED 1.1 med tillägget att organisationerna ska med lätthet även skicka ett brev via internetleverantörerna (ISP’erna) så får dessa var den som faktiskt levererar brevet. På så sätt röjer inte ISP’erna vem den misstänkta kunden är.

Är detta ett bra sätt? Historiskt har det visat sig att varningsbrev helt enkelt inte fungerar. Jag menar, de som håller på med olaglig fildelning och främst genom bittorrent vet att det är en väldigt minimal risk att åka dit. APB har redan idag förmodligen databaser fulla med misstänkta IP-adresser som leder till en massa kunder runtom Sverige. Det jag har svårt att begripa är vad varningsbreven ska ge. De som illegalt fildelar räknar förmodligen med att deras IP-adress redan finns i något register hos APB men föreningen kan inte göra något åt det då bevisläget är nästintill stört omöjligt. Du måste i princip få ett erkännande från personen som är misstänkt i något polisförhör eller liknande.

Idag kan en husrannsakan inte göras såvida inte brottsmisstanken är så pass allvarlig att den kan ge fängelse. Ingen husrannsakan, inga beslagtagna datorer vilket betyder att de inte har någon teknisk bevisning förutom en massa indicier i stil med att de känner till din IP-adress och att något fuffens har pågått där. Säg att du har en fest hemma en kväll med 20 kompisar. En av dessa börjar ladda ned illegalt material och då skall du bli straffad på grund av det? Låter märkligt.

Lite snabbt kan jag se följande åtgärder för att det skall underlätta för föreningen antipiratbyrån och dess upphovsrättsorganistioner:

  • Abonnenten för interneteabonnemanget skall hållas ansvarig över vad som pågår på hans/hennes lina
  • Upphovsrättsorganisationerna måste få tillgång på en gång om vem som ligger bakom en viss IP-adress utan protester från internetleverantörerna
  • Polisen måste få göra husrannsakan på grunderna av illegal fildelning oavsett om straffpåföljden kan ge fängelse eller inte. Detta för att fort kunna bevissäkra
  • Upphovsrättsorganisationerna måste få tillåtelse att brottsprovocera, delvis agera utdelare av upphovsrättsskyddat material och på så sätt få tag på bovarna
  • Internetleverantörerna måste börja logga viktig trafik som till synes verkar vara just för fildelning när fallen når domstolen

Nu kanske några av punkterna ovan redan praktiseras, jag spånar mest högt. Annars är ovanstående punkter rätt skrämmande ur ett integritetsperspektiv och kanske upphovsrättsorganisationerna kanske ska anpassa sig till 2000-talet och börja ge vettiga alternativ till piratkopiering.

Uppdatering: även nämnt i DN.se

Uppdatering (2010-02-22): nämnt på IDG.se